Ibland vaknar vi efter en härlig dröm och tänker,  varför varför är det inte påriktigt, varför måste jag vakna just då? Men sen finns det då man vaknar och känner lättnaden eftersom det som man drömde var så skiit att man inte vill uppleva det påriktigt...
Kan man då säga att det är bra att drömmar aldrig blir verkligenhet, både på gott och ont? Jag har funderat och kommit till svaret jaa, det är nog bäst på det hela taget att drömmar förblir drömmar. Även om det ibland känns som om man kunde ge allt för att en dröm ska bli sann...

Här var lite funderingar. Måste skriva det nånstans.
Idag blir det roligt. Först jobb och sen skäri. Det är bra för mig (kontrollfreak) att ibland göra något spontant och kasta mig in i något jag inte riktigt vet vad blir. Let's make it good. För jag tror stenhårt på uttrycket "life's what you make it"! Alltså man måste våga göra nya saker för att det någonsin ska hända något annorlunda och bra:)