Hemma är jag

Jaa hej! Här är det inget vidare men klar med presenten är vi. Har väl annors helt ok men lite kompis-strid är det, eller hur man nu ska förklara det...sköönt med gymnasiet nästa år! Då får man slippa en del typer :)

Men varför känner jag såhär? Det är så jäkla svårt att fatta att man kanske snart kommer och förlora en bra vän som jag skulle vilja ha kvar. Men ibland är det väl inte möjligt? Man kan väl inte hålla fast med klorna alltid?
Hjälp mig kära ni? Ni är verkligen ett stöd vissa dagar, kära läsare!


//MeNelly som är ledsen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0